Bokens baksidestext:
"Vår berättelse handlar om en värld de flesta aldrig behöver eller får blicka in i. En värld som vid första anblicken kanske mest ser ut som möda, men som under ytan döljer mycket mening och mycket skönhet. Min enda ambition med den här boken är att berätta. Inte försöka förklara. Inte beklaga. I ett större perspektiv är vårt liv skonat och omhuldat."
Så skriver Tomas Sjödin i denna mycket personliga bok.Två av barnen är gravt handikappade. En odiagnosticerad hjärnsjukdom gör dem sakta sämre. Hur ser vardagen ut? Hur orkar man? Hur tänker man och vad händer med gudstron när idyllen går sönder?
När träden avlövas ser man längre från vårt kök är en stark berättelse - personlig, rak och ärlig. Oerhört gripande men egentligen inte sorglig.
Kommentar:
Detta är en sådan bok som jag kommer tänka tillbaka på. En bok som har gett mig mycket. Den har fått mig att inse - såklart - hur bra jag har det som har tre friska barn. Att livet med dem trots allt är ganska enkelt.
Ett fint kapitel i boken är "Möda och mening" där Tomas skriver om sina tankar kring meningen med allt slit med pojkarna.
Så här skriver han:
"Jag tror det kommer en dag när vi skall se tillbaka på den tid i våra liv då vi slet som mest med våra pojkar, och finna att då var livet som mest meningsfullt. För möda har med kärlek att göra. Att kämpa för någon man älskar. Och utan den kampen finns bara tomhet. Gapande, gastkramande tomhet.
När våra ryggar värker efter att ha lyft barn som borde klarat sig nästan själva, klätt på sig själva och gått på toaletten själva, är det också ett slags delaktighet i deras liv. Våra kroppar vet av deras oförmåga. Och det är inte enbart av ondo. Det är en kärlekens värk."
Betyg: 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar